Hoppsan!
2011-05-16, 23:16:12 / Kategori: Allmänt
Nu var det ett tag sen man skrev nått här... IGEN! Men det har varit mycket den senaste tiden både skola, jobb och livet i allmänhet.Men jag måste bara få berätta att jag i helgen fick jag reda på att jag klarat min tenta i arbetsrätt som jag var helt hundra på att jag hade misslyckats med!!! Totalt överraskad men total lycka!
Men förra veckan i torsdags var jag med om en av de värsta kvällarna i mitt liv, Doris smet ut på balkongen utan att vi såg det. Efter ett tag så hör jag en duns och börjar i panik leta efter henne i lägenheten och hittar henne inte nån stans. Springer i ännu större panik ut på balkongen och ser att hon kryper in under en bil som står parkerad framför vår lägenhet. Hon har alltså fallit ner från balkongen, som är cirka 8 meter på bar asfalt! Både jag & Micke springer ner och slänger oss ner mot marken och försöker få tag på Doris som ligger skakande och skärrad under en bil. Micke lyckats få fram henne och vi tar upp henne i lägenheten, väl inne så haltar hon runt och kryper längs marken. Jag bryter ihop när Micke säger att hon blöder från munnen och ringer i panik till djursjukhuset i Strömsholm. Vi pratar med en vetrinär som tycker att vi ska komma in med henne på en gång, vi slänger oss i bilen och åker dom 8 milen till sjukhuset. Där spenderar vi hela natten och Doris röntgas 3 gånger och vetrinären undersöker henne flera gånger och hon får diverse smärtstillande och lugnande mediciner. När klockan börjar närma sig fyra får vi reda på att hon klarat sig förvånadsvärt bra utan några brutna ben eller inre skador och vi kan äntligen andas ut. Så vi får ta med henne hem och fick smärtstillande utskriviet som hon går på nu. Men det skär så i hjärtat varje gång jag ser min lilla bäbis halta runt här hemma och ha ont. För även om hon inte har några allvarliga skador så är hon riktigt mördbultad och hon är öm, det kommer hon nog vara ett tag till också skulle jag tro. Men det viktigaste är att hon klarade sig och jag kunde inte vara mer tacksam över de! Mina två små älskade missar är verkligen som mina bäbisar, jag vill skydda dom mot allt ont i världen. Men ibland lyckas man inte och det SUGER!!!
Men förra veckan i torsdags var jag med om en av de värsta kvällarna i mitt liv, Doris smet ut på balkongen utan att vi såg det. Efter ett tag så hör jag en duns och börjar i panik leta efter henne i lägenheten och hittar henne inte nån stans. Springer i ännu större panik ut på balkongen och ser att hon kryper in under en bil som står parkerad framför vår lägenhet. Hon har alltså fallit ner från balkongen, som är cirka 8 meter på bar asfalt! Både jag & Micke springer ner och slänger oss ner mot marken och försöker få tag på Doris som ligger skakande och skärrad under en bil. Micke lyckats få fram henne och vi tar upp henne i lägenheten, väl inne så haltar hon runt och kryper längs marken. Jag bryter ihop när Micke säger att hon blöder från munnen och ringer i panik till djursjukhuset i Strömsholm. Vi pratar med en vetrinär som tycker att vi ska komma in med henne på en gång, vi slänger oss i bilen och åker dom 8 milen till sjukhuset. Där spenderar vi hela natten och Doris röntgas 3 gånger och vetrinären undersöker henne flera gånger och hon får diverse smärtstillande och lugnande mediciner. När klockan börjar närma sig fyra får vi reda på att hon klarat sig förvånadsvärt bra utan några brutna ben eller inre skador och vi kan äntligen andas ut. Så vi får ta med henne hem och fick smärtstillande utskriviet som hon går på nu. Men det skär så i hjärtat varje gång jag ser min lilla bäbis halta runt här hemma och ha ont. För även om hon inte har några allvarliga skador så är hon riktigt mördbultad och hon är öm, det kommer hon nog vara ett tag till också skulle jag tro. Men det viktigaste är att hon klarade sig och jag kunde inte vara mer tacksam över de! Mina två små älskade missar är verkligen som mina bäbisar, jag vill skydda dom mot allt ont i världen. Men ibland lyckas man inte och det SUGER!!!
♥♥♥
